Min tur fortsätter.

Ja.

HEJ ALLIHOPA!

Jag tänkte bara berätta att jag har det jättebra, jo förutom att min tur verkar ha försvunnit i och med landningen i Charle de Gaulle. Jag och Fanny var sjukt stolta efter att ha fått tag på en ansiktskräm vars jakt inleddes med att vi stod på ett apotek och pekade på en kräm och fick svaret “Men den är för män!” och blev nekad inköp. Hmph. Sen tog vi oss till en sminkaffär och hittade där en kräm som var billig nog och såg bra ut. Nöjda tjejer helt enkelt! Hemma på kvällen, när jag tvättat ansiktet märker jag att bruken, som har legat i en papperslåda, är delad itu. Bruken är alltså helt trasig och det är kräm überalles!

Turen fortsatte igår när jag noterar att jag har lite ont i fötterna. När vi mellanlandar hemma på Hostalet så visar det sig att min ena fot är jätteblodig för att en nagel skurit in i kompistån.

Oh life, why are you so sweet and just?

(Men jag har det skit bra, JAG LOVAR! Fick ju skaldjurssoppa igår liksom)

Advertisements

Här borta dör vi skaldjursdöden

Igår hittade jag och Sara den stadsdel som vi utsett till Santiagos söder/hipsterområde där vi självklart slog oss ned och åt! Till middag delade vi på en skaldjurstallrik som såg ut så här (dokumenterad med Fannys chilenska skruttmobil):

Sedan förflyttade vi oss för att äta efterrätt och dricka vin på restaurang längre ner på gatan. Jag åt creme brulée och Sara åt chokladkaka med karamellglass. Vi köpte även plåster av en liten flicka som gick runt och sålde efter att hon blev jätteförvirrad av att samma tjejer satt på två olika restauranger (“Man kan ju inte bara byta hela tiden”) och hon hade sett mig ge pengar till en gatumusikant (“Du har ju visst pengar!”).

Pappa: Jag har ännu inte fått pebre till brödet innan maten!! Vad är detta?!

Vi jobbar med stelhet.

Jag tänkte lägga upp lite (4 bilder) från dagens vandring runt staden, eller alltså det går ju inte att gå *runt* den, men ja, det vi gjorde idag. Jag märkte nu när jag förde över bilderna till datorn att mitt objektiv verkar vara skitigt så de flesta bilder var rätt dåliga. Eller, enligt min standard dåliga. Detta är de som smutset syns minst på och vi har bestämt att vi ska vara stela på alla kort från och med nu, för det är roligt. Enjoy.
29102012

29102012

29102012

29102012

Fanny har det bra i alla fall

Dag 2 i Santiago! Idag har vi gjort några ärenden och även turistat lite.

Vi har promenerat upp på Cerro Santa Lucía och spanat ut över staden (och allt smogg), ätit lunch i Bellavista, druckit öl på vår patio här på hostalet, handlade lite på marknaden Santa Lucía (en måste ju börja tidigt om en ska hinna köpa aaall the things), varit inne på flera olika små apotek och mataffär i jakt på diverse hygienartiklar, sett vaktavbytet vid La Moneda (mycket spänannde) och fått höra x antal busvisslingar från män i olika åldrar.

Vi har skaffat sim-kort till våra mobiler nu också! Först köpte vi bara sim-kortet, men självklart visade det sig att Saras svenska skruttmobil inte var kompatibel med ett chilenskt sim-kort (skäms på er Media Markt, och era lögner!) så vi fick ta oss ännu en tur ner till centrum och köpa en annan skruttmobil och nu har vi båda chilenska mobiler så vi kan kontakta varandra (billigt) och min släkt. Dock går de inte att smsa från/till utlandet!

Gissa förresten vem som redan bränt sig lite? Nu har vi dock köpt en ny solkräm (spf 50 istället för den fjuttiga 15 vi hade med oss från Sverige) så att Fanny inte behöver bli lika röd som sin klänning.

Ikväll ska vi hitta en trevlig restaurang att äta middag på och träffa Nadia (för er som inte ingår i familjen P-A så är Nadia en släkting) lite snabbt!

Jag ville ju bara ha en öl.

Till skillnad från Sara så var min resa relativt smärtfri. Jag kom fram jättetidigt till Arlanda och väntade där i några timmar, kom iväg till Madrid lite sent men fick ändå vänta där i fyra timmar, och sov nästan hela tiden mellan Madrid och Santiago. När jag inte sov läste jag Caitlin Morans Moranthology, lyssnade på Jonas Gardells Torka aldrig tårar utan handskar och stirrar på de två småbarnen som satt på samma rad som mig och var skitgulliga och glada större delen av tiden. (De fick små korgar som fästes på väggen att sova i och verkade därför ha det bekvämare än någon annan på flyget.)

För övrigt blev jag, som vanligt, fascinerad av vilka kläder folk väljer att resa i. Okej om man välj stil över komfort när man ska flyga ganska kort (nej, Anna och Maya, jag vet att ni antagligen inte tycker att det är okej heller), men jag förstår verkligen inte hur man tänker när man väljer att sätta på sig ett par tighta jeans och höga stövlar med klack när man kommer att spendera minst 12 timmar på ett flyg. Eller är alla andra någon slags superhuman som kan sova oavsett vad?

Samma personer som hade på sig tighta jeans fördrev tiden under mellanlandningen i Madrid genom prova olika parfymer i “The Shop” vilket gjorde att alla luktade jättemycket när vi äntligen skulle gå på planet, vilket fick mig att tänka på min doftkänsliga syster..

Nu är vi i alla fall framme på hostalet, vi har köpt tunnelbanekort och ätit konstig buffé och imorgon ska vi ta hand om alla småärenden som inte går att ordna på en söndag i Chile.

Dagens bä: Jag glömde beställa vegetarisk kost på planet, men ett av middagsalternativen var svamprisotto. Score!

Dagens bu: Tydligen får inte restauranger servera alkohol på valdagar. Jag vill ju bara ha en svalkande öl!

Ja, det här med att resa….

Ja. Vi är framme. Nu ligger vi i varsin säng och är supertrötta. Fannys resa verkar ha gått relativt smärtfritt, dock inte min, haha.

Jag flög med Air France och resan till Charle de Gaulle gick rätt bra, väl i Paris började det  krångla. Jag kom av planet med cirka en timmes mellanlandning, det skulle inte vara något problem att byta terminal hade jag blivit sagd av resebyrån – MEN! Jag kom av planet och hittar inga skyltar, paniken börjar växa. Jag letar mig vidare och hittar tillslut skyltar till rätt terminal, men inte gatebokstav. Jag tänker att bara jag kommer till rätt terminal så kan det inte vara så svårt. Väl där irrar jag runt i ca 30 min och hittar inte min gate. Till sammanhanget hör ju att jag är att resa och jag har aldrig upplevt så dålig skyltning som på Charle de Gaulle! Det slutar med att jag hittar en säkerhetskontroll där en snäll man visar mig vägen till ett tåg som ska ta mig till rätt gate. Tack gode gud! När jag kommer till gaten har de börja borda så ingen skada skedd!

Flygresan till Santiago gick smidigt och bra, somnade vid 00 svensk tid och vaknade runt 09, där jag hittade i mitt knä immigrationspapper och bagagedekleration. Fyllde i dessa, som den lydiga svenska flicka jag är och efter att ha landat, hittat immigrationskontrollen så köar jag i 30 minuter för att få reda på att jag fått fel papper av Air France och då behöver gå ur kön, hitta nya papper, fylla i och sedan börja om köandet. Som tur var så mötte jag Fanny här som hjälper mig lokalisera bordet med rätt papper och sedan köar med mig. När vi väl är igenom kontrollen skulle vi hämta våra väskor, bara det att Fannys väska finns, men inte min eftersom det har tagit för lång tid för mig att ta mig igenom immigrationskontrollen. Vi går till Air Frances hjälpdisk där vi får reda på av Iberia-tanten som sitter bredvid att vi måste gå igenom bagagedeklerationen, utan mitt bagage, hitta Air France på övervåningen och där hämta väskan eller anmäla den saknad.

Vi tar oss igenom hela proceduren för deklerationen, kommer ut, tar oss till övervåningen (vi har 15 minuter på oss innan vår transfer åker iväg utan oss), hittar Air Frances kub där vi får redan på av grannen att de (flygbolaget alltså) inte kommer vara tillbaka förrän 14, klockan var då 10 Chilensk tid. Så där stod vi i valet och kvalet, åka till vårt Hostal eller vänta i fyra timmar? Vi gick till informationsdisken och fick telefonnummer till Air France för att sedan hoppa in i bilen och åka till vårt Hostal. Snälla som de är här, ringde tjejen som checkade in oss till Air France och frågade vad som hänt. Det visar sig att de visst har öppet, och har haft det HELA MORGONEN. Vilket, ja, inte är sant.

Men, jag och Fanny lämnar våra tyngsta grejer på Hostalet och tar tunnelbana och buss (!!) till flygplatsen för att då lokalisera detta “öppna” Air France kontor. Väl där, kan ni tänka er, det var INTE öppet. Liar liar pants on fire, Air France! Men vi bestämmer oss för att gå på toa, äta och invänta 14 slaget. Vi toaletterna ser vi skyltar till “Airplane Offices” och tänker, men vänta nu…

Ja, Air France hade ett till kontor undangömt i en annan byggnad, på en annan våning dit det fanns EN skylt. Lätt att hitta då också. Men väl inne på kontoret, ser jag min väska och slutet gott allting gott. Det löste sig, jag lärde mig en läxa och det blev en ursäkt att köpa tunnelbanekort. Vi tänkte gratulera oss med en öl var vid lunchen, men just det, de serverar inte alkohol på valdagar. Jaha, sa vi besviket.

MEN, det är skinande sol och jättevarmt så en ska väl inte klaga! Dagens kram går till Fanny som pratar spanska med alla åt mig!

Puss från utslagna hörnet!