Vi är inte en enhetlig grupp

Jag vet inte riktigt vart jag ska börja. För det första så blir jag så ledsen på världen och all den diskussion kring Genus som Blondinbella har tillsammans med sin sambo Odd starta upp. För det andra så är jag uppriktigt glad att jag har människor i min bekantskap som förstår att jag blir irriterad och sårad när någon drar “oss feminister” över en kam. 

För vi är inte en enhetlig grupp. Vi delar inte alla samma syn på människan och individen. Vi delar inte samma syn på kapitalism och kön. Vi har precis som många andra ideologier olika falanger som går emot varandra och vi är inte överrens. Här kanske jag ska redogöra för vad jag anser om människan/samhället: i all enkelhet tror jag att det kapitalistiska systemet hjälper oss att befästa könsskillander i och med att kapitalismen premierar det som anses manligt och detta gör att kvinnor/kvinnligt automatiskt diskvalificeras. Sedan anser jag att kön är något som är socialt konstruerat, vi föds med ett fysiskt kön, ja, det tänker jag inte argumentera emot. Men bara för att du föds med en kuk/fitta betyder det inte att du är på ett visst sätt eller gör att du är mer/mindre bra på att laga mat, räkna matte, sitta på en VD post eller ta hand om barn. Med all enkelhet, ditt fysiska kön definierar inte dig. Jag tror även på en feminism som försöker arbeta intersektionellt, vilket betyder att en tar hänsyn till många olika faktorer i personers liv som påverkar dem på varierande vis. Jag tror på en feminism som är antirasistisk och jag tror på vikten av att ifrågasätta sin egen position som vit antirasistisk feminist. En behöver vara medveten om att ens position alltid är premierad en annan, på något vis. 

Det var väl ganska grundläggande och enkelt? Åter till mitt problem med Blondinbella och Odd. Ja, jag vet inte riktigt vad jag ska säga förutom att de båda säger att de ha fört en diskussion med vänner och med sig själva samt att de har funderat på dessa frågor länge. I min mening märks det inte. Deras argument är inte genomtänkta, de har läst den kritik de fått snabbt och inte lyckats fördjupa sig i den. Jag förstår att det är lätt att skumläsa och dra slutsatser ifrån den minimala informationen som faktiskt fastnat, men allvarligt talat, skärp er. Jag läste precis detta inlägg som Blondinbella skrivit, ett lägg där hon sammanställer delar av en diskussion från ett av hennes kommentarsfält. Jag förstår verkligen inte. Denna “Jonte” använder sig uppenbarligen av härskartekniker i diskussionen vilket sticker mig lite i ögonen. Samt det han avslutar sitt sista inlägg med om hur att det måste vara könsligt betingat att männen är mer våldsamma än kulturellt och tar där upp ett exempel på en artikel om en oupptäckt stam i Amazonas. Det jag har lärt mig om något under mina år som Genusstudent är att ifrågasätta och vara kritisk. Så, 1. Vem var det som upptäckte denna stam? 2. Hur ser deras könssyn ut? 3. Kand et vara så att personen som “upptäckte” denna stam applicerar sina egna normer och tänk på en stam för att göra den mer lättförståelig? 

Om det då är någon som undrar över dessa punkter så kan jag referera er till en artikel som heter ”Sexing the X: How the X Became the ”Female Chromosome”” av Sarah S. Richardson i nummer 4, volym 37 av tidskriften Signs från 2012. Där författaren bland annat talar om hur en forskares bakgrund och historiska tidsrum påverkar hur denne tolkar och ser på biologi och denne kan köna vissa aspekter av den mänskliga kroppen. Ett exempel på detta är hormonerna östrogen och testosteron, som anses vara kvinnligt respektivt manliga hormoner, trots att ny forskning visar att dessa inte är könsspecifika och att de olika mängderna en har av dem påverkar ditt eget könsuttryck. 

Nu orkar jag faktiskt inte skriva mer om detta för det är så pass grundläggande om en tar sig tiden att läsa och undersöka saker med kritiska ögon. Vi är alla färgade av våra erfarenheter och åsikter, såklart. För mig är detta självklart och ibland har jag svårt att acceptera att andra inte håller med mig. Det är därför jag försöker ta mig tiden att skriva detta något “lättillgängligt” och basic.

Vithetsnormen i spel

I egenskap av van tv- och datorspel spelare har jag lite tankar kring hur spel ofta är utformade och skapta. Jag är ett stort Dragon Age-fan. Älskar Dragon Age: Origins och jag är helt beroende av Dragon Age 2, vilket ofta får kritik för att vara ett sämre spel än föregångaren, jag föredrar dock interaktionerna mellan alla companions och huvudkaraktären Hawke framför den tysta huvudkaraktären i föregångaren. Jag har även spelat en del Assassins Creed (dock mest av nummer två) och Skyrim. Jag har spelat en del annat också men inte i samma utsträckning som dessa tre spelserier.

Skapandet av en karaktär i Dragon Age 2

Jag har läst och tittat igenom mycket fan-baserade önskningar gällande Dragon Age 3, både på twitter, Biowares forum och på youtube där fansen har sagt vad det är de faktiskt vill se i det kommande spelet som släpps detta år. Det är helt fantastiskt att se och läsa så mycket idéer och jag blir lite hänförd av hur stor fantasi alla har. Med det sagt, det finns något jag har stött på som jag tycker saknas och detta är relativt generellt för många spel i min åsikt: det är ingen som önskar att karaktärerna kan göras mörkare. Med detta menar jag hudfärg. Dragon Age 2, som exempel, har lyckats bra med att representera andra sexualiteter i spelen och lämnat det upp till spelare att bestämma hur deras karaktär ska bete sig och vem hen ska ligga med. Däremot ur ett intersektionellt perspektiv så tycker jag att det fattas lite. Ser en även till klass så finns det olika klasser för dvärgar, människor och alver i spelen, vilket också är riktigt intressant. Det jag vill ha sagt är att min erfarenhet av spel är att det många gånger är riktigt bra och lättrelaterat men även att det är ganska vitt. Det finns en vithetsnorm som jag inte riktigt gillar. När jag skapar en karaktär i ett spel så går det bara att göra hens hy lika mörk som någon som kommer i från medelhavet. Visst det är ett inkluderande i sig, men var finns de mörka personerna? Jag menar jag tror knappast att det bara är vita som spelar tv-spel. Jag tror att det är ett synliggörande av mörkhyade som saknas och att detta inte är något som spelskapare ofta tänker på. I Skyrim finns det dock som alternativ att göra karaktären mörkhyad, vilket är riktigt bra men det är också ett av de få spelen jag stött på som faktiskt har det också. Dessa spel tar sin plats i fantasivärldar och hur svårt är det att då också inkludera mörkhyade?

Skapande av en karaktär i Dragon Age: Origins

I Dragon Age: Origins kan protaginisten ha en mörk hudton detta har dock tagit bort i uppföljaren. Hur kommer det sig? Kan det grunda sig i att Dragon Age 2 var ett spel som tvingades fram och var som många säger i forum ”rushed”? Antagligen, men detta är inte en ursäkt. I min åsikt finns det ingen ursäkt för att inte jämt och ständigt tänka intersektionellt. Får en bara in rutinen med intersektionellt arbeta skulle det inte till slut vara något som ”glöms bort”. Denna vithetsnorm som finns inom spelbranschen är bara ett exempel på hur det faktiskt ser ut i underhållnings industrin. De representationer som finns av mörkhyade i filmer och serier är ofta stereotyper. Författaren bell hooks har skrivit om representation i många år och främst representation av svarta.

”Opening a magazine or book, turning on the television set, watching a film, or looking at photographs in public spaces we are mot likely to see images of black people that reinscribe white supremacy. Those images may be constructed by white people who have not divested of racism, or by people of color/black people who may see the world through the lens of white supremacy – internalized racism.” – bell hooks i Black Looks (1992)

Karaktär i Skyrim

I bilden ovan kan vi se det som bell hooks beskriver, vi ser stereotyper av representationer av färgade. Denna bild är ett bra exempel på hur denna marginaliserade grupp synliggörs inom spel, de reduceras ofta till bestar och typiska fördomar. Det finns en fördom, ofta, inom media där färgade reduceras till ”natur” och att detta implicerar ett mer frikopplat synsätt till sexualitet, regler samt en underlägsen intelligens.

Poängen är att det finns en avsaknad av färgade i spelvärlden, men detta går att koppla tillbaka till att färgade ofta inte sitter på maktpositioner i företag som Bioware eller EA Games. Det är ofta vita män som innehar dessa positioner vilket leder till en begränsad representation. EA Games har vunnit pris för att det är den mest HBT-vänliga arbetsplatsen i världen, vilket är helt underbart, men det betyder inte att vithetsnormen försvinner. Det handlar ett intersektionellt perspektiv på flera nivåer, företag som EA är på rätt väg men det behöver också ske ett arbete med andra kategorier parallellt. Jag avslutar med ett till citat från bell hooks.

”The issue of race and representation is not just a question of critiquing the status quo. It is also about transforming the image, creating alternatives, asking ourselves questions about what types of images subvert, pose critical alternatives, and transform out worldviews and move us away from dualistic thinking about good and bad.” – bell hooks i Black Looks (1992)